S:t Henriks ekumeniska pilgrimsvandring

Biskopen i Uppsala, den engelskfödde biskop Henrik, företog tillsammans med kung Erik den Helige ett korståg till Finland antagligen sommaren 1155. Då kungen med sina trupper hade återvänt till Sverige, stannade biskop Henrik kvar för att fortsätta arbetet med att organisera det kyrkliga livet och för att predika. Biskop Henriks bönehus i Kumo minner om detta arbete. Enligt traditionen ljöt biskopen martyrdöden redan följande vinter, då bonden Lalli dödade honom på isen av Kjulo träsk den 20 januari 1156.

Enligt en medeltida legend fördes liket av biskop Henrik på en släde dragen av en oxe till Nousis. På den plats där oxen stannade restes ett kors i Repola by och på den plats där oxen slutligen tröttnade, byggdes begravningskyrkan. S:t Henriks kyrka i Nousis blev mycket snabbt ett vallfartsmål. Största delen av biskop Henriks jordiska kvarlevor flyttades i juni 1300 till Åbo domkyrka, till vars andre himmelske beskyddare biskop Henrik hade blivit utsedd av påven Bonifacius VIII år 1296. I närheten av den plats där biskop Henrik anses ha blivit dödad, på en klippa i Kjulo träsk, uppfördes i slutet av 1300-talet ett kapell och grundstenarna av detta kapell finns ännu kvar.

Biskop Henrik hade en stor betydelse under Finlands katolska tid och ännu efter reformationen. Henrik, som även kallas Finlands apostel, blev hela Finlands nationalhelgon. S:t Henrikshymnen som på 1300-talet skrevs om honom, var landets första ”nationalhymn”. S:t Henrik har två minneshögtider: den 19 januari (från början 20.1.), dvs. ”vinter-Henrik” som hänför sig till martyrdöden och 18.6., dvs. ”sommar-Henrik”, då hans jordiska kvarlevor flyttades till Åbo domkyrka. I Åbo ordnas ännu i dag årligen en Henriksmarknad.

En del S:t Henriks reliker befinner sig nuförtiden i högaltaret i den katolska S:t Henriks katedral i Helsingfors. 

EMail

Updated 25.7.2006